%206522%20Svartvit%20Flugsnappare.webp)
Askövikens fåglar
Björktrast
Björktrasten förekommer främst i glesa skogar, dungar i kulturmarker, parker och trädgårdar över hela landet. Vid häckningsplatsen är den väldigt aggressiv och skränig och varje katt, kråkfågel eller annan ovälkommen besökare brukar få det ganska så hett om öronen. Boskålen görs av lera och växtdelar och placeras direkt på grova grenar eller i grenklykor.
Ljudbeskrivning: Det vanligaste lätet är ett upprepat smackande "chack-chack". Ett tunt "gii" hörs också ibland. Varningslätena är tjattrande och synnerligen ettriga.
Björktrasten häckar vid Asköviken.
Blåmes
Blåmesen trivs i lövskog, parker, trädgårdar och i blandskog. Den är aggressiv och kaxig och kan till och med skrämma bort den större talgoxen. Letar föda i stammar och grenar högt upp i lövkronorna. Om vintern söker den föda i vassarna.
Ljudbeskrivning: Blåmesens sång är ett utdraget fint svirrande. Sången kan variera mellan olika individer men följer ändå ett visst gemensamt tema. I bakgrunden hörs en varnande koltrast samt en bofink.
Blåmesen häckar vid Asköviken.
Bläsand, hane
Bläsanden har fått sitt namn efter hanens gräddgula bläs som pryder pannan och hjässan på det i övrigt brunröda huvudet. Ses oftast i flock på vår och höst.
Bläsanden är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Bläsand, hona
Bläsandshonan är brungrå och har inte samma praktfulla dräkt som hanen. Honan saknar också den gula bläsen som hanen har.
Bläsanden är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Brunand, hona
Brunandshonan är något mer diskret brun i dräkten än hanen.
Brunanden är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Brunand, hane
Brunanden är en stor dykand där hanen har ett vackert rostbrunt huvud och en mycket fint gråvattrad kropp.
Brunanden är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Brun kärrhök
En karaktärsart vid Asköviken och andra syd- och mellansvenska vassrika sjöar. Känns lätt igen på sin säregna flykt med ”V-ställda” vingar. Hanen är mer gråsvart i teckningen än honan som är mestadels brun med ett gulvitt huvud.
Brun kärrhök häckar vid Asköviken.
Bofink
Bofinken är näst efter lövsångaren den talrikaste fågeln i Sverige. Den lägger ofta boet i en trädklyka, väl kamouflerat med mossa och lavar. Boet är väldigt konstnärligt byggt. På våren kommer alltid hanarna först. Bofinken anses vara en av skogens flitigaste sångfågel.
Ljudbeskrivning: Bofinkens sång kan liknas vid en lövsångares där man lagt till en knorr på slutet. Bofinken sjunger dock mer smattrande och stereotypt än lövsångaren. Lägg märke till den sista, något obefogade tonen i sångramsan. Detta läte använder bofinken ofta som lockläte utan föregående sång. I bakgrunden smattrar en mindre hackspetts trumvirvel.
Bofinken häckar vid Asköviken.
Brushane
Brushanen är en vadarfågel hos vilken hanarna bär en riktig praktdräkt på våren. Speciella fjädrar på huvudet och bröstet bildar praktfulla ”plymer” som ser olika ut hos olika individer. Hanarna ses ofta spela mot varandra och för honorna. De spärrar då upp bröstfjädrarna för att visa sin färgprakt. Brushanen är en av de fem svenska fågelarter som har ett så kallat arenaspel på våren.
Brushanen syns regelbundet vid Asköviken under flyttning
%20Duvh%C3%B6k%204.webp)
Duvhök
Duvhöken är den rovfågel som förr i tiden var mest fruktad bland människor. Detta på grund av att den allt som oftast gav sig på höns, tuppar och andra mindre djur på gårdarna. Alla har nog någon gång hört uttrycket ”akta – höken kommer” eller lekt leken ”Under hökens vingar”. Fram till 70-talets början jagades denna art flitigt i vårt land.
Duvhöken är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Enkelbeckasin
Enkelbeckasinen, som i folkmun också kallas horsgök eller himlaget, är mest känd för sitt gnäggande flyktläte som kommer från dess stjärtpennor. Den häckar oftast vid strandängar, myrar eller sanka ängar över hela landet. Enkelbeckasinens bästa kännetecken är den långa, raka näbben.
Ljudbeskrivning: Enkelbeckasinens spelläte frambringas av att de styva, yttre stjärtpennorna spänns ut och sätts i vibration av luftströmmen. På denna inspelning ljuder även tofsvipans spel i förgrunden.
Enkelbeckasinen häckar vid Asköviken.
Gluttsnäppa
Gluttsnäppan häckar ganska allmänt på skogsmyrar och kärr i hela norra Sverige, från Torne lappmark till västra Dalarna. Under flyttningen rastar gluttsnäppan längs kusterna, på ängar och vid kärr. Uppträder oftast en och en eller i små flockar.
Ljudbeskrivning: Gluttsnäppan har klara visslingar i sitt lockläte, vilka oftast upprepas tre-fyra gånger i varje sekvens. Oftast ligger visslingarna i två olika tonlägen. Rödbenen låter snarlikt, men med mer oregelbundna visslingar, vilka även ligger högre på tonskalan. I bakgrunden hörs här larmet från skrattmåskolonin samt enkelbeckasiner och en rördrom. I inspelningens början visslar även grönbenor, vilka alltså kan jämföras med gluttsnäpporna.
Gluttsnäppan syns regelbundet i Asköviken under flyttning.
Grågås
Grågåsen är vår vanligaste gås. Den häckar i hela landet, utom i inre Norrland. Boet ligger väl dolt i vass eller buskage nära vattnet. Grågåsen är relativt skygg och känslig för störningar.
Ljudbeskrivning: Grågåsen har ett gåskackel som tydligt övergår i ett högre tonläge, vilket är röstens bästa artkaraktär. På inspelningen hörs hur gässen ropar mest i uppflygningsögonblicket.
Grågåsen häckar vid Asköviken.
Gräsand, hane
Gräsanden förekommer i hela Sverige och är en av våra mest folkkära fåglar. Den har anpassat sig till människor och besöker gärna utfodringsplatser. De flesta svenska gräsänderna flyttar till Nordsjöländerna under vintern men några stannar kvar i Sverige.
Ljudbeskrivning: Gräsandens rapande läte är välbekant såsom ett av strandens vanligaste läten. I bakgrunden på denna inspelning hörs bland annat sävsparv.
Gräsanden häckar vid Asköviken.
Gräsand, hona
Gräsanden förekommer i hela Sverige och är en av våra mest folkkära fåglar. Den har anpassat sig till människor och besöker gärna utfodringsplatser. De flesta svenska gräsänderna flyttar till Nordsjöländerna under vintern men några stannar kvar i Sverige.
Ljudbeskrivning: Gräsandens rapande läte är välbekant såsom ett av strandens vanligaste läten. I bakgrunden på denna inspelning hörs bland annat sävsparv.
Gräsanden häckar vid Asköviken.
Grönbena
Grönbenan är en ganska vanlig fågel som häckar vid kärr och myrar främst i Norrland. Den placerar sitt bo gömt i en tuva eller i ris och ofta en bit ut på myren. Båda föräldrarna ruvar, men strax efter kläckningen ger honan sig av och sedan får hanen själv ansvara för ungarna.
Ljudbeskrivning: Grönbenans enstaviga vissling är kort och hetsig. Under senare delen av inspelningen hörs spellätet, som är en mer joddlande ramsa: "julli-julli-julli…". Enkelbeckasin och tofsvipa är även de strandängens gäster på denna inspelning.
Grönbenan syns regelbundet i Asköviken under flyttning.
%20Gr%C3%B6nfink%204.webp)
Grönfink
Grönfinken påträffas ofta i enbackar och i unga granplanteringar. Den är kraftigt byggd och har en nästan elak uppsyn. Grönfinken flyger snabbt, i långa, djupa bågar. Den sjunger gärna från trädtoppar eller andra höga platser. På sensommaren samlas stora skaror av grönfinkar på rapsfälten och under vintern hör de till stamgästerna vid fågelbordet.
Ljudbeskrivning: Grönfinken har rullande visslingar i olika tonlägen och utdragna kväkningar i sina ljudyttringar. I början av inspelningen hörs en stare i bakgrunden som visslar och tycks härma en mindre hackspett eller göktyta.
Grönfinken häckar vid Asköviken.
Gröngöling
Gröngölingen ses mest under dess parningstid på våren. Båda könen har röd hjässa och "banditmask", men hanen har även rött inslag i det svarta mustaschstrecket.
Ljudbeskrivning: Gröngölingens vanligast läte är "kly-kly-kly-klyklykly…" som faller något i tonen mot slutet.
Gröngölingen häckar vid Asköviken.
Gulsparv
Gulsparven är en vanlig fågel i hela landet. Den trivs i öppna marker som t.ex. hagar, buskmarker och dungar. Gulsparven bygger sitt bo på marken, helst i skydd av ris eller buskar. Födan består mestadels av frön, men ungarna matas med insekter. De flesta gulsparvarna stannar i Sverige på vintern.
Ljudbeskrivning: Gulsparven brukar oftast "räkna" till sju, där den sista strofen ligger lägre och är mer utdragen. I bakgrunden hörs bland annat talgoxe, lövsångare, svartvit flugsnappare och näkergal.
Gulsparven häckar vid Asköviken.
%20Gul%C3%A4rla%204.webp)
Gulärla
Gulärlan ser man inte lika ofta som sädesärlan. Det beror på att den trivs i en speciell miljö, nämligen våtmarker som myrar och sankängar. Den vistas också gärna i beteshagar där den är på insektsjakt bland betande djur. Båda föräldrarna ruvar och matar ungarna.
Ljudbeskrivning: Gulärlans lockläten och tillika sång består av en- eller tvåstavigt svirrande toner. I bakgrunden hörs rörsångare, några kajor och en talgoxe.
Gulärlan häckar vid Asköviken.
%20G%C3%B6k%204.webp)
Gök
Göken är en så kallad boparasit, den lägger sina ägg i andra fåglars bon. Sädesärlan, ängspiplärkan och törnsångaren är några exempel på fåglar som drabbas av gökens intrång. Äggfärgen hos värdfågeln imiteras och gökhonan är specialiserad på en speciell värdfågel. Göken är allmän i all slags terräng förutom i tätorternas grannskap.
Ljudbeskrivning: Gökens rop är välbekant och brukar låta som vi hör det här. Ibland förekommer dock varianter. När hanen blir upphetsad exempelvis av en honas närvaro kan ropet bli trestavigt. Mot slutet av inspelningen hörs i bakgrunden en morkullas spelflykt, både knispandet och "orpandet".
Göken är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
%20Havs%C3%B6rn%204.webp)
Havsörn
Havsörnen är Nordeuropas största rovfågel och den ser väldigt mäktig ut med sina
långa, breda, rektangulära vingar. I kanten på vingarna sitter fjädrar som ser ut som långa "fingrar". Havsörnen äter fisk, änder och döda djur. Den häckar längs kuster eller intill sjöar och placerar sitt stora bo i toppen av gamla träd.
Havsörnen är en regelbunden besökare i Asköviken under hela året.
%20Hussvala%204.webp)
Hussvala
Hussvalan var förr allmän i hela landet men har minskat mycket. Den häckar kolonivis.
Hussvalan föredrar öppen terräng och håller sig gärna nära bebyggelse.
Hussvalan har svart rygg och hjässa, vit övergump och vit undersida.
Stjärten är kluven.
Hussvalan häckar ej årligen vid Asköviken
%20H%C3%A4ger%204.webp)
Häger
Hägern är en av Sveriges största fåglar, avståndet mellan vingspetsarna är ca 180 cm. Den har lång smal hals, långa ben och en spetsig näbb som är perfekt att fånga fiskar, grodor
och andra smådjur med. När hägern flyger drar den in halsen som ett "S". På så sätt kan man skilja den från till exempel tranan som har utsträckt hals när den flyger.
Hägern häckar vid Asköviken och är vanlig i Asköviken under den isfria delen av året.
%20J%C3%A4rnsparv%204.webp)
Järnsparv
Järnsparven påträffas ofta i granskog men även i buskmark och i fjällskog. Den är också ganska vanlig i trädgårdar och parker. Järnsparven sitter gärna i en grantopp och sjunger med klar och hög ton.
Ljudbeskrivning: Järnsparvens sång har en rödhakesångens klara kristallton men är betydligt mindre varierad. Sången skyttlar liksom av och an. I bakgrunden sjunger en koltrast. Under senare delen av inspelningen hörs järnsparvens karaktäristiska trestaviga lockläte.
Järnsparven häckar vid Asköviken.
%20Kanadag%C3%A5s%204.webp)
Kanadagås
Kanadagåsen planterades in i Sverige på 1930-talet och har sedan dess ökat kraftigt i antal.
Den har en stor brun kropp, lång svart hals och vit kind. Kanadagåsen äter bland annat gräs, vattenväxter, insekter och maskar.
Många kanadagäss stannar i Sverige under vintern, om det inte blir alltför mycket snö och is.
Kanadagåsen häckar ej årligen vid Asköviken
%20Kattuggla%204.webp)
Kattuggla
Kattugglan är den vanligaste ugglan i Västmanland. Den föredrar lövskogar, och finns ofta nära bebyggelse.
Liksom hos de flesta andra ugglor är vingundersidan påfallande ljus. Ögonen är mörka och huvudet saknar tofsar. Dess bo ligger uteslutande i ihåliga träd.
Ljudbeskrivning: Kattugglans rop är ett utdraget tjutande "hooo" som efter cirka fyra sekunder följs upp med en dallrande flöjtton "ho-o-o-o…". Ingen annan uggla låter snarlikt.
Kattugglan häckar vid Asköviken.
%20Knipa,%20hane%204.webp)
Knipa, hane
Knipan häckar i spillkråkehål och holkar. Antalet knipor har ökat rejält, orsaken tros vara den ökade tillgången på holkar. Knipan har ett stort huvud som hos hanen är grönglänsande svart med vit kindfläck som syns på långt håll. Hanens kroppssida är lysande vit, som hos storkrakshanen, men baken är svart. Kniporna uppträder parvis under häckningen, men annars främst i flock.
Ljudbeskrivning: Knipans vårspel består av ett snärtigt, knirkande läte som ackompanjeras av att hanen kastar huvudet bakåt mot ryggen. På inspelningen hörs också knipans vingslag som viner snabbt på ett arttypiskt sätt. I bakgrunden ljuder bland annat sångsvan och gräsand.
Knipan häckar vid Asköviken.
%20Knipa,%20hona%204.webp)
Knipa, hona
Knipan häckar i spillkråkehål och holkar. Antalet knipor har ökat rejält, orsaken tros vara den ökade tillgången på holkar. Knipan har ett stort huvud, som hos honan är brunt. Resten av kroppen är hos honan askgrå. Kniporna uppträder parvis under häckningen, men annars främst i flock.
Ljudbeskrivning: Knipans vårspel består av ett snärtigt, knirkande läte som ackompanjeras av att hanen kastar huvudet bakåt mot ryggen. På inspelningen hörs också knipans vingslag som viner snabbt på ett arttypiskt sätt. I bakgrunden ljuder bland annat sångsvan och gräsand.
Knipan häckar vid Asköviken.
%20Kn%C3%B6lsvan%204.webp)
Knölsvan
Knölsvanen är Sveriges tyngsta fågel. Den kan väga 12 kg. Den är lätt att förväxla med sångsvanen. Fridlysning, ändrade näringsbetingelser och vinterutfodring har numera i hela Europa medverkat till svanstammens blomstring. I insjöar häckar den i stora flytande vassbon, vid kusten bygger den ett tångbo på fast underlag. Honan ruvar i fem veckor.
Ljudbeskrivning: Knölsvanen har det starkaste vingbruset av svenska fåglar. På inspelningen hörs det att flera svanar är i luften - deras vingslag slår lite i otakt. På andra delen av inspelningen hörs, mot en fond av skrattmåskolonin, knölsvanens enkla, knorrande läte.
Knölsvanen häckar inte varje år vid Asköviken.
Koltrast, hane
Koltrast
Koltrasten är en mycket försiktig, misstrogen och klok fågel som är på sin vakt både dag och natt. Blir den skrämd störtar den iväg under en smattrande ljudkaskad. Koltrasten är utrustad med en känslig försvarsmekanism. Då den utsätts för eller fruktar närgången fara flaxar den omkring med alla fjädrar. Det bildas ett moln av fjädrar när koltrasten flaxar iväg till säkerhet. Äggen ruvas av honan 13-14 dygn. Koltrasten är en skogsfågel som är vanlig i parker och trädgårdar.
Koltrasten häckar vid Asköviken.
%20Korp%204.webp)
Korp
Korpen är en helsvart fågel med metallglänsande fjäderdräkt och kraftig näbb.
Den livnär sig framförallt på as och avfall, men äter även bär och växtföda ibland.
Boet bygger korpen i höga träd eller på klippbranter. Den har flera olika läten, locklätet låter som ett djupt "korrrp", vilket upprepas 3-4 gånger. Korpen stannar i Sverige på vintern.
Korpen häckar vid Asköviken.
%20Kricka,%20hane%204.webp)
Kricka, hane
Krickan häckar i sött eller bräckt vatten i närheten av skogsmark. Den är vår minsta andfågel. Hanen har rödbrunt huvud med gröna, gulkantade fält.
Krickan häckar vid Asköviken.
%20Kricka,%20hona%204.webp)
Kricka, hona
Krickan häckar i sött eller bräckt vatten i närheten av skogsmark. Den är vår minsta andfågel. Honan är gråbrunspräcklig och betydligt mer diskret tecknad än hanen.
Krickan häckar vid Asköviken.
%20Kungsf%C3%A5gel%204.webp)
Kungsfågel
Kungsfågeln är en av de vanligaste fåglarna i Sverige. Den kan vara svår att få syn på eftersom den sitter högt uppe i granarna, men den hörs desto mer. Kungsfågeln hoppar kvickt mellan grenarna, där den äter små spindlar och insekter. Under icke-häckningsperioder följer kungsfågeln gärna med meståg. Vissa kungsfåglar stannar i Sverige under vintern medan andra flyttar söderut. Hårt väder under flyttningen och stränga vintrar kan leda till att bestånden minskar kraftigt vissa år, men kungsfåglarna återhämtar sig så småningom.
Ljudbeskrivning: Kungsfågelns sång är – liksom järnsparvens – skyttlande av och an. Men sången ligger högre på tonskalan och är mer taktfast. Lägg märke till den strofen, som liksom faller ur, precis som om fågeln inte orkade "hålla ut" hela strofen. I bakgrunden hörs skrattmås, rördrom och näktergal.
Kungsfågeln häckar vid Asköviken.
%20Ladusvala%204.webp)
Ladusvala
Ladusvalan häckar i odlad bygd i hela Sverige. Den känns lättas igen på att den har djupt kluven stjärt med långa spröt. Ovansidan är blåsvartglänsande och undersidan är vit. Ladusvalan har också en karakteristisk röd teckning i pannan och på strupen.
Ladusvalan häckar vid Asköviken.
%20L%C3%A4rkfalk%204.webp)
Lärkfalk
Lärkfalken är en snabb och skicklig jägare som fångar småfåglar och större flygande insekter
i luften. Trollsländor hör till lärkfalkens favoritföda. Övervintrar i Afrika.
Lärkfalken är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
%20L%C3%B6vs%C3%A5ngare%204.webp)
Lövsångare
I Sverige finns 15 miljoner par lövsångare och den är därmed den talrikaste fågeln i landet. Lövsångaren trivs i olika vegetationstyper runt hela landet. Den är liten och oansenlig, aktiv och rastlös. Lövsångaren bygger i allmänhet sitt bo på marken, i skydd av en grästuva eller buske.
Ljudbeskrivning: Lövsångaren sjunger med en melodirytm likt ett fallande löv som lite ojämnt och tveksamt singlar mot marken. Svagt i bakgrunden hörs bland annat en sothöna.
Lövsångaren häckar vid Asköviken.
%20Mindre%20hackspett%204.webp)
Mindre hackspett
Till skillnad från större hackspett saknar den mindre hackspetten allt rött på undersidan och har hela ryggen jämnt svartvitbandad utan vita skulderfläckar. Hanen har röd och honan har svart hjässa. Fågeln förekommer främst i äldre, vildvuxna lövskogar över hela landet, men är numera sällsynt på de flesta håll.
Ljudbeskrivning: Den mindre hackspettens vanligaste läte är "ki-ki-ki…", vidare förekommer ett större hackspettliknande "kick".
Mindre hackspett häckar ej årligen vid Asköviken.
%20N%C3%A4ktergal%204.webp)
Näktergal
Näktergalen är en anspråkslöst enfärgad fågel som är mycket berömd för sin sång. Översidan är olivfärgad och undersidan något ljusare. Den sjunger både dag och natt. Fågeln förekommer i södra Sverige och delar av mellersta Sverige.
Ljudbeskrivning: Näktergalens varningsläte är dels ett vasst med vemodigt klingande "uitt" och del ett knarrande "rrrr". Den synnerligt kraftfulla sången innehåller flöjttoner, drillar och smackande slag.
Näktergalen häckar vid Asköviken.
Nötskrika
Nötskrikan är en synnerligen vaksam fågel och den släpper sällan människor inpå livet.
Fågeln är rosa-grå över hela kroppen och har ett blåaktigt vingfält. Dess vingslag är långsamma, vilket gör att den är lätt att känna igen även på långt håll. Nötskrikan häckar i de flesta typer av skogsmark över större delen av landet men saknas helt utefter fjällkedjan.
Ljudbeskrivning: Nötskrikans hesa "schrää-schrää" är artens mest typiska ljud. Därutöver förekommer en del härmningar, bland annat ormvråk. På denna inspelning hörs, förutom det hesa ropet, även en del "pjollrande" ljud. I bakgrunden sjunger nötväcka, bofink och gulsparv svagt.
Nötskrikan häckar vid Asköviken.
%20N%C3%B6tv%C3%A4cka%204.webp)
Nötväcka
Vanlig vid fågelborden vintertid. Murar igen hålen till trädingången och holkarna med lera. På ett unikt sätt bäddar den för äggen med tallbarrsflagor. Den är rörlig, livlig och pratglad. Klarar snabbt och obesvärat att klättra både upp och ner för trädstammarna. På väg ner, med huvudet före. Hamrar på nötter och frön för att komma åt innehållet, inte på trädstammar som hackspetten.
Ljudbeskrivning: Nötväckan har speciellt i upprörd sinnesstämning en ivrigt tjattrande röst som kan höras året runt. Under senare delen av inspelningen hörs vårlätet eller vårsången som består av höga visseltoner.
Nötväckan häckar vid Asköviken.
%20Ormvr%C3%A5k%204.webp)
Ormvråk
Ormvråken påträffas i hela Sverige utom i fjällkedjan, där den ersätts av sin släkting fjällvråken. Den häckar i skogar intill öppna marker, åkrar eller ängsmark. Ofta ses den sittande på stängseltrådar eller telefonstolpar i spaning efter bytesdjur som smågnagare och groddjur. Ormvråken är väldigt variabel vad gäller fjäderdräkten, färgen kan variera från mycket ljus till mycket mörk.
Ormvråken häckar vid Asköviken.
%20Ringduva%204.webp)
Ringduva
Ringduvan är den mest spridda av Europas duvor. Nuförtiden blandar den sig med storstädernas tamduvor. När ringduvan lyfter hörs ett ljudligt smattrande från vingarna.
Ljudbeskrivning: Ringduvans hesa sång har en rytm som är omisskännlig. I bakgrunden hörs en brusande fågelkör, där rödvingetrastens sång är lättast att urskilja.
Ringduvan häckar vid Asköviken.
%20R%C3%B6dbena%204.webp)
Rödbena
Rödbenan är en allmän häckfågel längs stränder från Bohuslän till Norrbottens skärgård. Den bygger sitt bo på marken, i gräs eller bland stenar på en strand. Rödbenan är en typisk
vadarfågel med långa ben och lång näbb. Fjäderdräkten är brunspräcklig. Som namnet antyder har fågeln röda ben, och även näbbroten är röd.
Rödbenan häckar vid Asköviken.
%20R%C3%B6dhake%204.webp)
Rödhake
Rödhaken är en trastfågel som håller till i skogsmarker, parker och trädgårdar med rik undervegetation. Den ger ett lugnt och fredligt intryck, men mot andra rödhakar kan han bli rasande. Det tros vara den röda färgen på bröstet som retar fågeln. Rödhaken har en klockren och sprudlande sång som har liknats vid ljudet av rinnande vatten. Honan ruvar ensam 14 dygn.
Rödhaken häckar vid Asköviken.
%20R%C3%B6dvingetrast%204.webp)
Rödvingetrast
Rödvingetrasten finns över hela Sverige men förknippas oftast med norra Sverige. Den häckar allmänt i skogsmark över hela landet och förekommer även i övre fjällregionen. Rödvingetrasten påminner om taltrasten i färgen, men skiljer sig på det tydligt vita ögonstrecket.
Ljudbeskrivning: Rödvingetrastens sångstrof är en fallande ramsa åtföljt av ett lågt kvitter. Stor variation kan förekomma mellan olika rödvingetrasters sånger. I bakgrunden sjunger bland annat grönfink och ringduva.
Rödvingetrasten häckar vid Asköviken.
%20R%C3%B6rdrom%204.webp)
Rördrom
Rördrommen är en av de fågelarter i Sverige som är svårast att få syn på. Den lever ett undanskymt liv inne i vassen där den bygger sitt bo och söker föda i form av fisk, grodor och andra smådjur. Största chansen att få se rördrommen är när honan i juni flyger med mat till sina ungar. Kommer du till Asköviken har du dock stor chans att få höra rördrommen! Den har ett speciellt läte som är lätt att lära sig, det låter ungefär som när man blåser i en flaska.
Ljudbeskrivning: Rördrommens basröst hörs under gynnsamma omständigheter en halvmil. I bakgrunden sjunger sävsparv, rödvingetrast med flera.
Rördrommen häckar vid Asköviken.
%20R%C3%B6rs%C3%A5ngare%204.webp)
Rörsångare
Rörsångaren förekommer i vassar vid sidan av träsk, sjöar, och åar. Fågeln är rödbrun med ljusare beige undersida och en rundad stjärt. Äggen ruvas av båda föräldrarna i 11-12 dygn.
Ljudbeskrivning: Rörsångaren sjunger taktfast monotont, ganska lågmält och långsamt. Härmljud kan förekomma. Förväxlingsrisk finns med sävsångaren och trastsångaren, även om dessa arter har artegna karaktärer i sången. Rörsångaren sjunger ej aktivt nattetid, då sävsångaren sjunger som flitigast.
Rörsångaren häckar vid Asköviken.
%20Salskrake,%20hane%204.webp)
Salskrake, hane
I Sverige är salskraken en ganska sällsynt fågel som häckar i sjö- och tjärnrika områden i de nordliga delarna av landet. Hanen är i praktdräkt vit med svarta teckningar och svart ögonmask. Salskrakarna övervintrar i södra Sverige eller i Nordsjöländerna.
Salskraken syns regelbundet vid Asköviken under flyttning.
%20Salskrake,%20hona%204.webp)
Salskrake, hona
I Sverige är salskraken en ganska sällsynt fågel som häckar i sjö- och tjärnrika områden i de nordliga delarna av landet. Honan har grå kropp, brunt huvud samt vit halskrage och buk. Salskrakarna övervintrar i södra Sverige eller i Nordsjöländerna.
Salskraken syns regelbundet vid Asköviken under flyttning
%20Skedand,%20hane%204.webp)
Skedand, hane
Skedanden förekommer i Sveriges södra delar samt längs ostkusten upp till södra Norrbotten. Den häckar i grunda, näringsrika vikar och laguner med rik flytblads- och undervattensvegetation. Arten har också förkärlek till öppna hävdade strandängar.
Skedanden häckar vid Asköviken.
%20Skedand,%20hona%204.webp)
Skedand, hona
Skedanden förekommer i Sveriges södra delar samt längs ostkusten upp till södra Norrbotten. Den häckar i grunda, näringsrika vikar och laguner med rik flytblads- och undervattensvegetation. Arten har också förkärlek till öppna hävdade strandängar.
Skedanden häckar vid Asköviken.
%20SKRATTM%C3%85S4.webp)
Skrattmås
Skrattmåsen är en välkänd fågel, även för den som inte är speciellt fågelintresserad. Den trivs bäst i vass- och vegetationsrika slättsjöar och finns i hela landet, även uppe i Lappland. Äggen ruvas av bägge föräldrarna i 20–24 dygn.
Ljudbeskrivning: Skrattmåsen har ett skränande läte, som i en måskoloni förvandlas till ett brusande larm. Lätet kan variera en del, men grundtemat är detsamma.
Skrattmåsen häckar vid Asköviken.
%20Sk%C3%A4ggdopping%204.webp)
Skäggdopping
Skäggdoppingen häckar vanligen i vegetationsrika sjöar där den bygger sitt bo utav vattenväxter. Honan och hanen hjälps åt att ruva äggen och sköta ungarna, och föräldrarna kan bära ungarna på ryggen. Skäggdoppingen är lätt att känna igen tack vare sina hjässtofsar och sitt kindskägg. Den dyker mjukt och kan stanna länge under vattnet. Skäggdoppingen övervintrar i mindre antal utmed de svenska kusterna men de flesta flyttar till västra Europa.
Ljudbeskrivning: Skäggdoppingens kråkfågelslika läten är under vår och sommar de mest typiska ljuden ute på klarvattensytorna. Speciellt under revirstrider kan lätena bli högljudda.
Skäggdoppingen häckar vid Asköviken.
%20Snatterand,%20hane%204.webp)
Snatterand, hane
Snatteranden häckar allmänt i sött eller bräckt vatten i större delan av landet.
Hanen har grå, fint vattrad fjäderdräkt med svart "akterspegel".
Snatteranden häckar vid Asköviken.
%20Snatterand,%20hona%204.webp)
Snatterand, hona
Snatteranden häckar allmänt i sött eller bräckt vatten i större delen av landet.
Honan liknar en gräsandshona men har mörkare brungrå stjärtfjädrar och vit vingspegel.
Snatteranden häckar vid Asköviken.
%20Soth%C3%B6na%204.webp)
Sothöna
Sothönan trivs i grunda sjöar och vikar. Den har gråsvart kropp och svart huvud med vit näbb och vit panna. Sothönan är aggressiv och jagar bort andra fåglar som inkräktar på deras revir. Båda könen ruvar de 6–9 äggen i 21–26 dygn.
Ljudbeskrivning: Sothönan finns på denna inspelning återgiven med två läten. Den första inspelningen börjar med skäggdoppingens skorrande. Därefter kommer sothönans mest typiska läte in, en klangfull ljudstöt "köck". Parallellt med sothönan hörs skäggdoppingens mer i basen liggande hamrande "trätt-rätt-rätt". Den andra inspelningen återger sothönans spetsiga "ptsit" som liknar ljudet av ett järn som huggs mot sten. I bakgrunden hörs bland annat kanadagås och gräsand.
Sothönan häckar ej årligen vid Asköviken.
%20Sparvh%C3%B6k,%20hona%204.webp)
Sparvhök, hona
Sparvhöken är en liten rovfågel med tvärbandat bröst och lång stjärt.
Den är allmän i barr- och blandskog i hela landet.
Födan består främst av småfåglar. På vintern jagar den ofta vid fågelmatningar.
Sparvhöken häckar vid Asköviken.
%20Spillkr%C3%A5ka%204.webp)
Spillkråka
Spillkråkan avviker markant från de övriga hackspettarna med sin svarta dräkt. Trots att den inte är vanlig tycks den förekomma i nästan alla skogsområden. Hanen har en helröd hjässa och honan endast en röd fläck längst bak på huvudet.
Ljudbeskrivning: Spillkråkans trumning är två-tre sekunder lång, jämn och mycket kraftig. Den brukar liknas vid en kulsprutesalva. Ett av spillkråkans rop är ett utdraget "klyyyi" vilket inte kan förväxlas med någon annan hackspetts rop. I bakgrunden sjunger en gärdsmyg.
Spillkråkan häckar vid Asköviken.
%20Stare%204.webp)
Stare
Staren håller gärna till i odlad bygd nära människor. Ofta ser man den söka föda på gräsmattor. Staren bygger bo i holkar, i trädhålor eller under tegelpannor. Den har en snabb flykt och anses som sällskaplig. Efter häckningsperioden samlas stararna i stora flockar, som kan innehålla tusentals individer. Flockarna övernattar gärna i vassar. Staren är skicklig på att härma andra fåglars läten.
Ljudbeskrivning: Starens sång består av egna gnisslande läten uppblandade med härmljud. I början av inspelningen hörs härmning av bofink (lockläte) och skata. Efter näbbklapper hörs härmning av större hackspettens "kick-läte". Staren kan återge vitt skilda fågelläten perfekt.
Staren häckar vid Asköviken.
%20Storskarv%204.webp)
Storskarv
Skarven är en stor, svart, lomliknande fågel som ökat starkt i antal och är en vanlig häckfågel i Mälaren. Den livnär sig på fisk vilket har skapat en konflikt med människan. Skarven häckar i stora kolonier på öar med stadiga träd. Ödelägger dessa på sikt med all träck och avföring. Ett exotiskt inslag i vår natur.
Storskarven syns regelbundet vid Asköviken hela den isfria tiden av året.
%20Storskrake,%20hane%204.webp)
Storskrake, hane
Storskrakshanen är en grann dykand med grönsvart huvud, vit mage och svartvit ovansida. Storskraken ses ofta på höstarna när den i flock simmar och driver fiskstim framför sig.
Storskraken häckar vid Asköviken.
%20Storskrake,%20hona%204.webp)
Storskrake, hona
Storskrakshonan är något mer diskret i färgerna än hanen. Huvudet är brunt rostfärgat och ovansidan vackert gråmelerad.
Storskraken häckar vid Asköviken.
%20Storspov%204a.webp)
Storspov
Storspoven är en av de mer välkända vadarfåglarna. Den sitter gärna helt öppet på ladutak, stolpar och åkrar. Förekommer mest på Ölands alvar och i Norrlands kustregioner. Boet, som storspoven placerar bland gräs eller tuvor, är vanligtvis en enkel grop i marken. Båda föräldrarna ruvar i cirka fyra veckor och vårdar ungarna, men ibland ger sig honan iväg direkt efter kläckningen.
Ljudbeskrivning: Storspoven har en omisskännlig jublande sång, som är intimt förknippad med det äldre jordbrukslandskapet. I bakgrunden sjunger sånglärkor.
Sporspoven rastar regelbundet vid Asköviken under flyttningen.
%20St%C3%B6rre%20hackspett%204.webp)
Större hackspett
Större hackspetten är vår vanligaste hackspett. Den håller till i barr- och lövskog, i parker och i vildvuxna trädgårdar. Födan består bland annat av vedlevande insekter, tall- och granfrön, myror och bär. Den äter också gärna talg och frön från vinterfågelborden.
Ljudbeskrivning: Större hackspettens vårtrumning är kort (mindre än en sekund) men kraftfull. Den varken faller eller stiger i tonen och är tvärt avklippt. Under den senare delen av inspelningen hörs "kick-lätet" som används året runt.
Större hackspett häckar vid Asköviken.
%20Svartt%C3%A4rna%204d.webp)
Svarttärna
Svarttärnan häckar i grunda, vegetationsrika sjöar och träsk. Den är som de flesta måsfåglar en kolonihäckare och den bygger flytande bon. Svarttärnan har en lätt och lekande flykt, den fladdrar fram och glidflyger i sin jakt på insekter. Bägge könen ruvar äggen i 14–17 dygn. Svarttärnan är Naturskolans och Askövikens symbolfågel.
Ljudbeskrivning: Svarttärnan har ett lite nasalt, skarpt och temperamentsfullt läte, väl skiljbart från exempelvis fisktärnans. I bakgrunden hörs enstaka skrattmåsar och en rördrom.
Svarttärnan häckar vid Asköviken.
%20Svartvit%20flugsnappare%204.webp)
Svartvit flugsnappare
Den svartvita flugsnapparen bygger gärna bo i holkar. Den häckar gärna i parkartade skogar. Fågeln finns i så gott som hela landet, även i barrskogar bara det finns håligheter. Det är en mycket framfusig fågel som inte drar sig för att jaga iväg ekorrar, kråkfåglar och talgoxar från trädhålor för att själv lägga beslag på dem. Hanens dräkt är svartvit, medan honan är mer gråbrun. Födan består av insekter.
Ljudbeskrivning: Svartvit flugsnappare har en enkel, kort sångstrof där samma ton upprepas några få gånger innan en ny ton upprepas. Sången varierar mellan olika hanar. På den här inspelningen är sången något återhållen. Sångstrofen är ofta ofullständig hos den svartvita flugsnapparen. I bakgrunden hörs bland annat en näktergal.
Den svartvita flugsnapparen häckar vid Asköviken.
%20S%C3%A5ngl%C3%A4rka%204.webp)
Sånglärka
Sånglärkan är en av de första flyttfåglarna som kommer tillbaka på våren, den återvänder från vinterkvarteren redan i februari-mars. Den häckar på marken i skyddad vegetation och har en sång som är lätt att känna igen. Sånglärkan kan sjunga oavbrutet i 3-15 minuter och oftast framföres sången under speciell sångflykt. Födan består främst av frön men även insekter.
Ljudbeskrivning: Sånglärkan sjunger i långa sekvenser, med dallrande och tillrande toner, högt över reviret. I bakgrunden hörs här bland annat näkergal och fasan.
Sånglärkan häckar vid Asköviken.
%20S%C3%A5ngsvan%204.webp)
Sångsvan
I Sverige häckade sångsvanen förr i barrskogsbältets myrsjöar i Lappland. Numera har sångsvanar även slagit sig ner i sydsvenska sjöar där de konkurrerar med knölsvanen om livsrum. Honan ruvar äggen i ca en månad.
Ljudbeskrivning: Sångsvanen är som namnet antyder en ljudlig svan. Svanesången består av melodiska trumpetstötar, vilka kan höras flera kilometer. Under flykten hörs ofta ett mer taktfast rop. På inspelningen är svanarna sysselsatta med spelaktiviteter på vattenytan.
Sångsvanen häckar vid Asköviken.
%20S%C3%A4des%C3%A4rla%204.webp)
Sädesärla
Sädesärlan är en vanlig fågel i hela landet. Med sin vippande stjärt och sin svart-vit-gråa fjäderdräkt är den lätt att känna igen. Sädesärlan är orädd och ses ofta i närheten av bebyggelse. Den flyttar till nordöstra Afrika eller Mellanöstern i augusti–oktober och återkommer i början av april.
Sädesärlan häckar vid Asköviken.
%20S%C3%A4dg%C3%A5s%204.webp)
Sädgås
På vårarna och höstarna gästas vårt land varje år av tiotusentals sädgäss från Nordryssland. De första småflockarna kommer i slutet av september, tusentals är på plats redan under första veckan i oktober. Den svenska sädgåsstammen har sina boplatser vid skogsmyrarnas sjöar och gölar i nordligaste Norrland. De samlas år efter år på samma ställe. Äggen ruvas en knapp månad av honan.
Ljudbeskrivning: Sädgåsen har bland de grå gässen den djupaste basrösten. Sädgåsen höjer sig endast obetydligt i ton, till skillnad från grågåsens rop, med vilken förväxlingsrisk råder. En sädgåsflock kan ofta flyga helt tyst. På inspelningen hörs en sädgåsflock som kommer inflygande för övernattning. I flocken kan enstaka grågäss finnas med.
Syns regelbundet vid Asköviken under flyttning.
%20S%C3%A4vsparv%204a.webp)
Sävsparv
Sävsparven tillhör fältsparvarna. Den lever ett ganska tillbakadraget liv och håller till i vassrika sjöar eller madmarker med buskinslag. Sävsparven får en kull om 5–6 ägg, som honan ruvar i 12–14 dygn. De flesta sävsparvarna flyttar till länderna kring Medelhavet på hösten men en del övervintrar i södra Sverige.
Ljudbeskrivning: Sävsparvens strof är en mycket typisk ramsa, ofta finner man hanen sjungande i toppen av ett vasstrå. I bakgrunden hörs bland annat bofink och enkelbeckasin.
Sävsparven häckar vid Asköviken.
%20Taltrast%204.webp)
Taltrast
Taltrasten är den mest utbredda och talrikaste av våra trastar. Det är en utpräglad skogsfågel och besöker sällan samhällen. Taltrasten är gråbrun på översidan och gulvit med mörka fläckar på undersidan. Det är ingen skillnad i färgerna på hona och hane.
Ljudbeskrivning: Lock-flyktlätet är ett karakteristiskt kort och vasst "zick". Varningslätet är ett snabbt och ettrigt tjattrande.
Taltrasten häckar vid Asköviken.
%20Tofsvipa%204.webp)
Tofsvipa
Tofsvipan häckar på strandängar, myrar, odlad mark och alvarmark. Den är en av karaktärsfåglarna i alla slättbygder. Boet ligger ofta på toppen av en tuva och är fodrat med gräs. Tofsvipan ruvar i cirka fyra veckor och omvårdnaden sköts gemensamt av både honan och hanen.
Tofsvipan häckar vid Asköviken.
%20Tornseglare%204.webp)
Tornseglare
Tornseglaren häckar helst i städer där den kan hitta lämpliga boplatser under hustak, i ventiler eller liknande. Fågeln förekommer i hela landet men är ovanligare i norra Norrland. Den övervintrar i Sydafrika och kommer till Sverige i maj. Tornseglaren ser ut som en svala och kallas ibland tornsvala, men den är egentligen inte släkt med svalorna.
Ljudbeskrivning: De vanligaste är ljudliga och pipiga skrianden "srii-sri…"
Tornseglaren häckar vid Asköviken.
%20Trana%204.webp)
Trana
Tranan är en imponerande fågel som kan bli 130 cm lång från näbb- till stjärtspets och ha ett vingspann på 240 cm. Den häckar framförallt på myrar och i vassar vid sjöstränder, oftast i öde trakter. Tranorna flyttar till södra Spanien eller Tunisien på hösten och återvänder till Sverige under mars-april.
Tranan häckar vid Asköviken.
%20Tr%C3%A4dpipl%C3%A4rka%204.webp)
Trädpiplärka
Trädpiplärkan häckar i skogsmark i hela landet upp till trädgränsen, men kan också förekomma i öppnare terräng. Sitt bo bygger den mest av gräs och det placeras gömt i till exempel en tuva i skogs- och buskmark. Honan ruvar mest men båda föräldrarna matar ungarna.
Ljudbeskrivning: Trädpiplärkan har en karaktäristisk sångflykt, som utgår från och avslutas i trädtoppshöjd. Sången innehåller en serie läten, och varje läte kommer i tur och ordning, som en integrerad del av sångflyktens förlopp. Individen på inspelningen avbryter ofta sin sång, och känner inte för att lämna sångträdet. Kylig väderlek hämmar spelflykten och sångaktiviteten.
Trädpiplärkan häckar vid Asköviken.
%20T%C3%B6rnskata%204.webp)
Törnskata
Törnskatan förekommer oftast i buskrika hagar och på hyggen. Hanen har grå hjässa, varmt bruna vingar och svart ”banditmask”. Födan består av större insekter, gnagare och småfåglar.
Ljudbeskrivning: Törnskatan kan i sin sång härma många andra fåglar. De artegna locklätena blandas dock alltid in i sången. Här på inspelningen hörs de vanligaste locktonerna: sträva "vädd" samt mycket beckasinlika "rätsch".
Törnskatan häckar vid Asköviken.
%20T%C3%B6rns%C3%A5ngare%204.webp)
Törnsångare
Törnsångaren är en liten, aktiv fågel. Den har bruna och gråa färger och vingarna går i rostbrunt. Törnsångaren häckar i buskmarker, gärna där det finns björnbärsbuskar och låga enar. Den sjunger ofta från busktoppar eller telefontrådar.
Ljudbeskrivning: Törnsångaren har en kort, hetsigt pladdrande sångstrof med en slags oregelbunden grundrytm, som kan variera mellan olika sjungande individer. I början av inspelningen vävs locklätet "vädd-vädd" in i sången. I bakgrunden hörs bland annat en sjungande bofink.
Törnsångaren häckar vid Asköviken.
%20Vattenrall%204.webp)
Vattenrall
Vattenrallen håller till i växtrika sjöar och träsk. Många har säkert hört vattenrallens läte när de varit vid vegetationsrika sumpmarker och slättsjöar men inte vetat om vad det är för fågel som låter. Man hör oftast vattenrallen under natten. Fågeln rör sig mest dagtid, men den är svår att upptäcka eftersom den inte rör sig på de öppna vattenytorna. Den kan dock simma. Äggen ruvas av båda könen.
Ljudbeskrivning: Vattenrallen har ett speciellt läte som nästan kan beskrivas som ett skri från en gris. ’gryiit gråiiit gruui gru’
Vattenrallen häckar vid Asköviken.
%20Vigg,%20hane%204.webp)
Vigg, hane
Viggen är en ganska liten dykand som förekommer i Sverige från Skånes slättbygder till
myrområdena i nordligaste Torne lappmark. Den svartvita hanen har en lång hängande tofs på
huvudet medan den dovt bruna honan har en kortare tofs.
Viggen häckar vid Asköviken.
%20Vitkindad%20g%C3%A5s%204.webp)
Vigg, hona
Viggen är en ganska liten dykand som förekommer i Sverige från Skånes slättbygder till
myrområdena i nordligaste Torne lappmark. Den svartvita hanen har en lång hängande tofs på huvudet
medan den dovt bruna honan har en kortare tofs.
Viggen häckar vid Asköviken.
Vitkindad gås
Den vitkindade gåsen häckar huvudsakligen i arktiska områden men även på låga gräsöar och stränder i Östersjön. Den är lite lik kanadagåsen men är mindre, har kortare hals och mer vitt på huvudet. Vitkindade gåsen flyttar i oktober–november till Nordsjöområdet.
Den vitkindade gåsensyns reglebundet vid Asköviken under flyttningen.
%20%C3%84rts%C3%A5ngare%204.webp)
Årta, hane
Årtan häckar sparsamt till sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den är väldigt kräsen i valet av häckningsmiljö. Årtan föredrar näringsrika sjöar som omges av strandängar och mader. Vattenmiljön ska vara varierad med en kombination av öppna laguner, vassruggar och partier med undervattens- och flytbladsvegetation. Hanen har brunt huvud med ett tydligt vitt band som går ovanför ögat och bak i nacken. Kroppssidorna är ljusgrå.
Årtan är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
%20%C3%85rta,%20hona%204.webp)
Årta, hona
Årtan häckar sparsamt till sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den är väldigt kräsen i valet av häckningsmiljö. Årtan föredrar näringsrika sjöar som omges av strandängar och mader. Vattenmiljön
ska vara varierad med en kombination av öppna laguner, vassruggar och partier med undervattens-
och flytbladsvegetation. Årtahonan liknar en gräsandshona i färgerna men är betydligt mindre
och har ett mer "randigt" ansikte.
Årtan är inte en årlig häckfågel vid Asköviken.
Ärtsångare
Den lilla ärtsångaren häckar helst i öppen skogsmark, i trädgårdar och i buskmark med trädinslag. Den har gråbrun rygg, ljus undersida och grått huvud med mörka örontäckare. Flyttar till tropiska Afrika i augusti-september, kommer åter i maj.
Ljudbeskrivning: Ärtsångarens sång brukar liknas vid ljudet av en ärta som skakas i en burk. I bakgrunden hörs gök och en trädgårdssångare.
Ärtsångaren häckar vid Asköviken.